KumlinRecruiting i Media
Best Student Athlete Recruitment Experts 2022 by EU Business News.
Intervju med våra två finska stjärnor på toppskolorna WVU och JMU;
Vägen till USA gick via stressfraktur och bandy
Den ena råkade ut för en stressfaktur och var borta i över ett år. Den andra slutade med fotbollen och började spela bandy. Nu njuter de båda av fotbollslivet i USA.
Under sommaren har både Kevin Larsson och Otto Ollikainen uppehållit formen och touchen i anrika Sexypöxyt i division två. Men i höst bär det i väg tillbaka över Atlanten till studier och universitetsfotboll för båda två. För Otto Ollikainen, 23, är det fjärde året, för Kevin Larsson, 22, inleds läseår nummer tre. Båda läser business som huvudämne. Ollikainen blir klar våren 2025, Larsson 2026.
Men vi backar några år i tiden för att gå igenom hur de båda råkade hamna i den amerikanska universitetsvärlden och inte i den finska ligan eller i någon högklassigare liga i Europa. Potentialen fanns och finns hos båda två.
– År 2020 drabbades jag av en stressfraktur i ryggen. Skadan höll mig borta från allt spel i tretton månader och då jag var frisk igen började jag sondera terrängen efter andra alternativ än Finland. Jag hade nog talat om USA och universitetsfotboll med pappa Matti i tonåren men något konkret hade det inte lett till, berättar Otto Ollikainen.
Ollikainen ringde upp Mika Elovaara som jobbar som fotbollstränare i USA och som känner systemet utan och innan.
– Sen kontaktade jag svenska agenten Emil Kumlin och sen gick allt rätt fort.
Kumlin är specialiserad på spelare som vill spela stipendiefotboll i Nordamerika. Kumlin har hjälpt hundratals unga spelare till universiteten på andra sidan Atlanten.
2021 åkte Ollikainen över till USA och West Virginia University.
Samtidigt befann sig Kevin Larsson uppe i Uleåborg med AC Oulu och var så innerligt trött på fotbollen att han redan bestämt sig.
– Jag hade tappat allt vad motivation heter och bestämt mig för att lägga av med fotbollen för gott. Så jag flyttade hem till Helsingfors och började spela bandy i HIFK i stället och så jobbade för en firma som sålde lite finare bilar.
Valet av arbetsplats skulle ha oväntat stor inverkan på unge Larssons framtid.
– Min chef var amerikan och han uppmuntrade mig hela tiden att söka mig till USA och universitetsfotbollsvärlden. Under de första månaderna konstaterade jag bara att jag aldrig drar på mig fotbollsskor igen.
Vad var det som fick dig att tappa suget?
– Jag har alltid krävt väldigt mycket av mig själv och då jag inte fick ut det jag visste att jag hade potential till på matcherna började frustrationen växa. Jag passerade någon sorts gräns.
Men efter lite bandy och bilförsäljning började tanken på USA vakna till liv på allvar. Chefen berättade lite mera och tog kontakt med en tränare i USA som han kände.
– Sen tog jag kontakt med Otto som bara hade gott att säga. Emil Kumlin hjälpte mig dit och på den vägen är jag. Att åka till USA och Virginia kan vara mitt livs bästa beslut, säger Larsson.
Allt i toppskick
Ollikainen spelar som central mittfältare och var kapten för West Virginia Mountaneers förra säsongen. Larsson som spelar i James Madison Dukes trivs bäst ute på kanten. Mellan de två Helsingforskillarnas universitet skiljer inte mera än än drygt 300 kilometer.
Den amerikanska universitetsidrotten befinner sig i ett brytningsskede. Efter årtionden av ett system där idrottarna var amatörer och åtminstone officiellt inte fick någon ersättning alls medan tränarna tjänade mera än rektorerna har pengarna börjat rinna i universitetsidrotten.
– Inom basket och amerikansk fotboll kan man nog redan tala om proffsidrottare på universitetsnivå, säger Ollikainen.
Pengarna rinner in via sponsorer och även om summorna inom fotbollen, eller soccer, är väldigt små jämfört med de i de två jättegrenarna finns tecken på att det kan komma att förändras.
– Vi mötte ett lite större universitet i slutspelet och där hade laget samlat in 150 000 dollar via sponsorer. Pengar som skulle betalas ut till spelarna som bonus. Vi har också aktiverat oss i West Virginia University och börjat arrangera fler och fler sponsortillställningar. Utländska spelare kan dock inte ta emot några pengar då det strider mot visumreglerna men jag tror att den lagen kommer att ändras rätt snart, säger Ollikainen.
Båda Larsson och Ollikainen har imponerats av proffsigheten i verksamheten. Faciliteterna är i skick och resurser saknas inte.
– Omständigheterna är lika bra som i en europeisk storklubb, säger Larsson.
– Och standarden i ligan är bra. Topplagen skulle utan tvekan klara sig i den finska ligan, säger Ollikainen.
Båda har klarat sig bra i USA. Studierna löper på och på planen har det rullat på fint både individuellt och för lagen.
Förra säsongen gick West Wirginia med Ollikainen kapten hela vägen till semifinal där Clemson vann med uddamålet.
– Vi var med bland de sexton bästa men förlorade mot Loyola Marymount University. Hade vi vunnit den matchen hade vi mött Ottos lag i kvarten. Det hade varit rätt skoj, säger Larsson.
Skulle ni rekommendera universitetsfotboll för finska spelare i rätt ålder?
– Om du ser ut att ha en bra chans och en rak väg att komma till en riktigt bra klubb i Europa skulle jag ge rådet att stanna i Europa. Men om du vill spela fotboll på en bra nivå och skaffa dig en utbildning är USA definitivt ett bra val. En verkligt bra plan B, säger Ollikainen.
– Det var ett jättebra beslut för min egen del. Hade jag inte åkt till USA hade jag knappast börjat spela fotboll igen och tiden i Virginia har varit fin, säger Larsson.
Båda två har siktet inställd på draften till MLS, den stora amerikanska proffsligan. Det finns ingen garanti för att någondera reserveras men omöjligt är det inte.
Systemet fungerar så att den klubben du reserveras av i MLS är den du måste spela för om du blir kvar i Nordamerika. Men du är fri att pröva lyckan i Europa eller någon annanstans om du så vill.
– Jag tror att mina chanser att reserveras är rätt bra. Men vi får se. Man ska ha lite tur också med scouter på rätt matcher, säger Ollikainen.
– Målet är att spela MLS, säger Larsson.